Lagen om transportservice täcker hela transportsystemet

Lagstiftningen om transportmarknaden förs samman i lagen om transportservice. Syftet med reformen är att erbjuda användarna bättre trafiktjänster och att öka valfriheten på transportmarknaden. Lagen om transportservice gör det möjligt att erbjuda konsumenterna nya och smidiga resekedjor som kombinerar olika transportmedel.

Lagen om transportservice bereds i tre olika etapper. Regeringen föreslog den 26 april 2018 att de ändringar som ingår i den andra fasen av reformen ska stadfästas. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2018.

- Målet med detta lagpaket är att göra det möjligt att tillhandahålla olika mobilitetstjänster smidigt och på ett mycket konsumentvänligt sätt, oavsett transportmedel. För detta behöver vi framåtblickande lagstiftning, men också samarbete mellan olika aktörer och data som är öppna och kan utnyttjas fritt. Från och med juli blir det möjligt att bygga upp helt nya typer av affärsmodeller, konstaterar kommunikationsminister Anne Berner.

I den första fasen av reformen sammanfördes i lagen om transportservice alla bestämmelser om vägtrafiken. I den andra fasen har bestämmelser om marknaden för luftfart, sjöfart och järnvägstransporter och bestämmelser om personalens behörighet tagits in i lagen. Samtidigt fortsätter åtgärderna för att öppna upp data.

Reformen är ett led i regeringens spetsprojekt för att skapa en tillväxtmiljö för digitalverksamhet och för att ta fram smidigare författningar.

Öppna data är viktiga

För att konsumenterna ska kunna betjänas bättre i framtiden är det viktigt att den information som tjänsteleverantörerna förfogar över öppnas även för konkurrerande tjänsteleverantörer. Detta sker via så kallade öppna gränssnitt, vilka tekniskt sett är avancerade och kostnadseffektiva och dessutom tillgodoser kraven på informationssäkerhet. Informationssäkerheten garanteras av att alla data är i sådan form att de inte kan kopplas till enskilda användare, tjänsteleverantörer eller tjänster.

Denna fas av reformen gör det lättare att erbjuda resekedjor och kombinerade tjänster och därför möjliggörs något som kallas tillgång på någon annans vägnar. Detta innebär att konsumenterna kan utnyttja en viss tjänsteleverantörs serie- eller periodbiljetter, övriga rabatter eller stamkundsförmåner även om de köper en annan leverantörs tjänster. Detta ger konsumenterna större valfrihet och breddar utbudet på transporttjänster då de kan dra nytta av rabatter och andra förmåner. Tack vare möjligheten att använda tjänster på någon annans vägnar blir det lättare att bygga billiga resekedjor.

Flera register slås samman

I Finland är myndigheternas register internationellt sett mycket specifika och omfattande, och ett bättre utnyttjande av dem kunde vara en betydande konkurrensfördel. Regleringen av registren inom trafik- och transportbranschen ses över för att stärka de registrerades möjligheter att fritt använda uppgifter om sig själva. Avsikten är också att bana väg för databaserade mobilitetstjänster av allt bättre kvalitet. Dessutom förbättrar reformen myndighetsverksamheten och servicen hos Trafiksäkerhetsverket Trafi.

Reformen innebär en betydande avveckling av normer, eftersom de omkring tio nuvarande register inom området för trafik och transport och de speciallagar som gäller dem sammanförs till ett enda register för trafik och transport. Registret kommer att innehålla uppgifter om tillstånd för verksamhetsutövare, om transportmedel och om persontillstånd såsom yrkeskompetenser.

Transportmarknaden tas in i samma lag

Trafis roll som tillstånds- och tillsynsmyndighet inom sektorn för trafik och transport stärks. I fortsättningen är det Trafi som beviljar aktörer inom såväl luftfarten, järnvägstrafik som vägtrafiken tillstånd. Inom sjöfarten, där det i övrigt är fritt att bedriva trafik, kan Trafi vid behov bevilja utländska aktörer tillstånd för cabotagetrafik. Inom luftfarten blir den nationella tillståndsprocessen något lättare.

Också bestämmelserna om att bedriva spårbunden stadstrafik överförs från lagen om spårbunden stadstrafik till lagen om transportservice. Till följd av detta täcker lagen om transportservice hela transportsystemet.

Tillstånden för vägtrafik ingår redan i lagen om transportservice, men nu i den andra fasen överförs till lagen också bestämmelserna om internationella kombinerade transporter, sociallagstiftningen för vägtransporter, arbetstiden för förare som är egenföretagare samt färdskrivare vid vägtransporter.

Bestämmelser om transportpersonal

Alla krav som gäller transportpersonalens kompetens och kompetensutbildning tas in i lagen om transportservice. De största förändringarna gäller järnvägstrafiken och sjöfarten.

Inom spårtrafiken gäller kompetenskraven för personalen i fortsättningen bara lokförare, medan andra trafiksäkerhetsuppdrag i järnvägssystemet administreras genom aktörernas säkerhetshanteringssystem.

I fråga om sjöfarten finns bestämmelserna om fartygspersonalens kompetens i internationella konventioner, och de nationella bestämmelser som baserar sig på dessa överförs till lagen om transportservice. Utbildningssystemet ska utvecklas i enlighet med internationella krav. Det införs ett system för godkännande av sjöfartsutbildning och utbildningsanordnare. Det är Trafi som svarar för godkännandena.

Trafikläkarsystemet förnyas och bestämmelserna för samtliga trafikslag sammanförs. Trafi blir tillstånds- och tillsynsmyndighet även till denna del. Vissa ändringar gäller också järnvägsläkare, järnvägspsykologer och sjömansläkare. Inom järnvägssektorn förenklas systemet i enlighet med det koncept som tillämpas inom luftfarten. Förvaltningen av systemet med sjömansläkare överförs från Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira till Trafi.

Till lagen om transportservice överförs också de bestämmelser som gäller yrkeskompetensen för lastbils- och bussförare. I fråga om yrkeskompetens tillämpas även i fortsättningen den nuvarande modellen där kompetensen förvärvas genom formbunden utbildning. Modellen kommer att ses över i samband med den tredje fasen av lagreformen.

Vad händer härnäst?

Den första fasen av lagen om transportservice träder huvudsakligen i kraft den 1 juli 2018. De bestämmelser som gäller informationens och informationssystemens interoperabilitet trädde i kraft redan den 1 januari 2018.

Också den andra fasen av lagen om transportservice träder i kraft den 1 juli 2018. Den bestämmelse som gäller tillgång på någon annans vägnar träder dock i kraft den 1 januari 2019.

Beredningen av den tredje fasen av lagreformen har redan inletts och det är meningen att en proposition där förslagen ingår ska lämnas till riksdagen under höstsessionen 2018.

Ytterligare uppgifter: 

Laura Eiro, direktör för marknadsenheten, tfn 0295 342 668, Twitter @EiroLaura

Päivi Antikainen, direktör för enheten för kunskapsbaserad affärsverksamhet, tfn 0295 342 101, Twitter @PaiviAntikainen

Elina Immonen, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 34 42126

Kirsi Miettinen, lagstiftningråd, tfn 0295 34 2570