Utredning: Ändring av spårvidden inte lönsam

Kommunikationsministeriet publicerade den 12 april 2023 en utredning om möjligheterna kring och inverkningarna av den europeiska spårviddens ibruktagande i Finland. Enligt preliminära bedömningar i utredningen är kostnaderna för de undersökta alternativen betydande i förhållande till nyttan.

Kommunikationsministeriet publicerade den 12 april 2023 en utredning om möjligheterna kring och inverkningarna av den europeiska spårviddens ibruktagande i Finland. Enligt preliminära bedömningar i utredningen är kostnaderna för de undersökta alternativen betydande i förhållande till nyttan. 

Sett ur enbart ett trafikperspektiv pekar utredningen på att alternativen inte är lönsamma. Å andra sidan bör eventuella ändringar bedömas också till exempel med tanke på försörjningsberedskapen och andra stora infrastrukturinvesteringar. Bakgrunden till utredningen är det förslag från Europeiska kommissionens som föreskriver att nya spårförbindelser i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) utan undantag ska byggas enligt den europeiska spårviddsstandarden. Behandlingen av förslaget pågår fortfarande i EU. 

Största fördelarna att bygga en ny stamförbindelse från Helsingfors till Torneå

I Finland används spårvidden 1524 mm och i utredningen har man bedömt genomförandet av olika banavsnitt med den europeiska spårvidden 1435 mm. I utredningen granskas inverkningarna av tre olika alternativ

1. ny stamförbindelse med europeisk spårvidd vid sidan av stambanan från Helsingfors till Torneå
2. nya banor med europeisk spårvidd inom projektbolagen
3. en ändring av TEN-T-nätets banor till europeisk spårvidd.

Enligt utredningen skulle det första alternativet ge de mest omfattande fördelarna och minsta nackdelarna. Också ett byggande av nya 1435 millimeters banor inom projektbolagen, dvs. Finlandsbanan, Entimmeståget till Åbo och Östbanan, bör bedömas närmare. 

Däremot ansågs en ändring av hela det finländska TEN-T-nätet till europeisk spårvidd innebära större olägenheter än eventuella fördelar. Ändringarna tros ha en negativ inverkan på servicenivån inom transporter, i synnerhet inom transporterna av råvirke och även inom övriga industritransporter. Om man vill införa europeisk spårvidd i mycket bred omfattning skulle det vara mer lönsamt att byta ut nästan hela bannätet för att få samma spårvidd. 

Dyrt att ändra spårvidden

I utredningen undersöks olika alternativ till exempel med tanke på tillgänglighet, hållbarhet, effektivitet och försörjningsberedskap. Enligt utredningen kan en ändring av spårvidden utveckla järnvägsmarknaden i alla de alternativ som granskats. En enhetlig europeisk spårvidd kan till exempel främja internationell person- och godstrafik och förbättra tillgången till materiel. 

Ur trafiksynpunkt är alternativen inte kostnadseffektiva. Enligt utredningen är kostnaderna för samtliga alternativ betydande i förhållande till de eventuella fördelar de medför. Vid bedömningen av alternativen bör man dock utöver trafiken särskilt beakta försörjningsberedskapen och utvecklingen av EU:s transportnät. 

Utredningen granskar tekniska genomförandesätt för ändringen

Enligt utredningen borde eventuella ändringar genomföras antingen genom att den nuvarande spårvidden ändras helt eller delvis eller genom att nya spår byggs med europeisk spårvidd vid sidan av de nuvarande banorna. I samband med byggandet av nya banor borde det också byggas nya mötesplatser för den europeiska spårvidden samt säkerställas depåfunktioner för smalspåriga fordon. 

I finländska förhållanden är det inte tekniskt möjligt att använda två olika spårvidder på samma spåranläggning. Det finns inget färdigt genomförandesätt för tre rälsar eftersom breddskillnaden mellan rälsarna är för liten. En fyrrälsbana med två olika spårvidder är inte möjlig på en elektrifierad bana. Banans mittlinje avviker beroende på spårvidd och därför kan en fyrrälsbana inte utnyttjas effektivt och i någon stor utsträckning.

I utredningen presenteras också olika alternativ för materielen i en situation där flera spårviddssystem används. Det första alternativet är den process som redan används i Torneå där tåget lyfts upp i luften då man byter tågaxel. Processen är relativt långsam och lämpar sig därför inte för mycket stora transportmängder.

Ett annat alternativ är att använda utrustning för spårviddsbyte. I sådana fall ska vagnarna ha specialaxlar där hjulens avstånd ändras i enlighet med spårvidden. Vissa länder använder bytesutrustning i persontrafik, men i godstrafik har den ännu inte tagits i bruk. 

I bakgrunden förslag om enhetlig spårvidd i EU

Europeiska kommissionen lade i juli 2022 fram ett krav på att nya TEN-T-näts spårförbindelser utan undantag ska byggas enligt den europeiska spårviddstandarden (1435 mm) och att det i fråga om det befintliga TEN-T-bannätet ska utarbetas en plan för övergång till den europeiska standardens spårvidd, med undantag för de delar av nätet där detta inte är motiverat av nytto- och kostnadsskäl.

Finland har förhållit sig kritiskt till kommissionens förordningsförslag som skulle skärpa spårviddsregleringen. Finland har ansett att det i fråga om spårvidden bör vara möjligt att tillämpa nationell prövning. Kommunikationsministeriet inledde i december 2022 en förstudie om spårvidden. Utredningen genomfördes av en expertgrupp från Proxion, Destia och Ubigu. 

Vad händer härnäst?

Rådet godkände i december 2022 en allmän riktlinje om förslaget till TEN-T-förordning. Enligt den allmänna riktlinjen ska medlemsstaterna behålla den nationella prövningsrätten i fråga om spårvidden. Förhandlingarna om förslaget till TEN-T-förordning pågår dock fortfarande i EU. Finland fortsätter sitt påverkansarbete för att den nationella prövningsrätten i fråga om spårvidden ska kvarstå också i den slutliga förordningen. 

Utredningen innehåller förslag till fortsatta utredningar. I fråga om ändringen av spårvidden bör man bland annat göra noggrannare nyttokalkyler och bedöma miljökonsekvenserna av ett genomförande. 

Ytterligare information:

Maria Torttila, specialsakkunnig, tfn 0295 342237, [email protected]