Lagstiftningen om hantering av fartygsavfall i hamnar skärps – remissförfarande inleds

Miljölagstiftningen inom sjöfarten reformeras. Målet är att förbättra mottagningen och hanteringen av avfall i hamnarna, vilket minskar nedskräpningen av haven och den mängd plastavfall som hamnar i haven. Samtidigt uppdateras miljöskyddslagen för sjöfarten och regleringen om fartygssäkerhet. Kommunikationsministeriet tar emot utlåtanden om lagförslaget till och med den 17 december 2020.

I miljöskyddslagen för sjöfarten görs de ändringar som förutsätts i EU:s reviderade direktiv om fartygsavfall ((EU) 2019/883). De föreslagna ändringarna gäller i synnerhet små hamnar, såsom småbåtshamnar, fiskehamnar samt hamnar som används av förbindelsefartyg och vattenbussar.

Ändringar i synnerhet i avfallshanteringen i småbåtshamnar

I enlighet med direktivet om fartygsavfall bör alla hamnar kunna ta emot avfall från fartyg som använder dem. Definitionen av en hamn ska uppdateras i enlighet med direktivet. I Finland har man inte betraktat platser med föga konstruktioner, tjänster och användar- och avfallsmängder som hamnar. Enligt den nya definitionen är en hamn en plats eller ett område som är utrustat så att det kan ta emot fartyg. Den mest betydande reformen är att skyldigheten att samla in avfall utvidgas längs med kusten till att omfatta småbåtshamnar med färre än 50 platser, som den nuvarande regleringen inte omfattar.

Viktiga punkter i lagutkastet i fråga om mottagning av fartygsavfall

1. Privata stug- och gårdsbryggor, gemensamma stränder och stugförbindelsebryggor har lämnats utanför regleringen.

2. Skyldigheten att samla in avfall utvidgas längs med kusten till att omfatta småbåtshamnar med färre än 50 platser.

3. Småbåtshamnar med färre än 25 platser omfattas av direktivets minimikrav, dvs. de ska kunna ta emot avfall från fartyg som normalt använder hamnen.

4. I fråga om insjöar gäller kraven endast småbåtshamnar med fler än 25 platser.

5. I stora gästhamnar (≥ 25 platser) bör blandavfall och toalettavfall samlas in.

6. I hemmahamnar bör det finnas en mottagning av oljigt och farligt avfall, blandavfall och toalettavfall.

7. Liksom för närvarande ska den som driver en småbåtshamn kunna avtala om användningen av en mottagningsanordning i närområdet, varvid avfallshantering inte behövs i den egna hamnen.

8. Minimikravet i direktivet ska tillämpas på förbindelsefartygs- och vattenbusshamnar, dvs. de ska kunna ta emot avfall från fartyg som normalt använder hamnen.

9. I fiskehamnar kommer endast mottagning av blandavfall att krävas.

10.Alla hamnar bör utarbeta en avfallshanteringsplan för fem år i stället för den nuvarande treåriga planen.

11.Den övervakande myndigheten, dvs. den kommunala miljövårdsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralen, kan påföra hamnen en försummelseavgift, om den inte utarbetar en avfallshanteringsplan.

Svavelutsläpp under kontroll med ny avgift - effektivare tillsyn över förbudet mot oljeutsläpp

För överskridande av gränsen för svavelutsläpp från bränsle kan man i nuläget för miljöskyddsförseelse inom sjöfarten eller för miljöbrott enligt strafflagen dömas till böter eller fängelse. Systemet är ineffektivt, eftersom inget av de fyra fall av överträdelser som upptäckts vid kontrollerna har lett till att åtal väckts. Vid sidan av det straffrättsliga systemet införs nu en avgift som fartyget är tvunget att betala om gränsen för svavelutsläpp överskrids. Avgiften föreslås vara minst 6 000 euro. Dessutom effektiviseras övervakningen av bränsleleverantörer i enlighet med svaveldirektivet.

Det geografiska tillämpningsområdet för oljeutsläppsavgiften utvidgas till att omfatta insjöar. Samtidigt preciseras hur den betydande skada som oljeutsläppet orsakar eller risken för sådan ska bedömas som en förutsättning för myndighetens behörighet.

Skärpningar i fråga om överföring av skadliga laster till sjöss

I miljöskyddslagen för sjöfarten föreskrivs det om överföring av oljelast från ett fartyg till ett annat i enlighet med Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) MARPOL-konvention om förhindrande av förorening av havet. I fortsättningen ska den nationella regleringen också gälla överföring av biodrivmedel, kemikalier, avfall och andra skadliga och farliga laster. Till exempel kommer användningen av biodrivmedel att öka i framtiden, vilket innebär att riskerna vid överföringar måste minimeras. Överföringarna ska begränsas till vissa särskilt utsedda områden, och en förhandsanmälan om överföringarna ska göras för att myndigheterna vid behov ska ha möjlighet att ingripa i farliga överföringar. Samma krav gäller bränsleleveranser från ett fartyg till ett annat i en hamn eller till havs.

I regeringspropositionen ingår också de ändringar som föreslås i fartygsregisterlagen och lagen om sjöfartsskydd, som har beretts som en del av ett mer omfattande lagpaket i anslutning till coronapandemin. Det är fråga om att göra de temporära lagändringar som gjordes i våras permanenta. Samtidigt görs tekniska ändringar i fartygssäkerhetslagen och lagen om marin utrustning.

Vad händer härnäst?

Kommunikationsministeriet tar emot utlåtanden till och med den 17 december. Avsikten är att en regeringsproposition överlämnas till riksdagen i februari 2021.

De ändringar i den nationella lagstiftningen som fartygsavfallsdirektivet förutsätter ska vara i kraft den 28 juni 2021. Med undantag för vissa övergångsbestämmelser som gäller ordnandet av avfallshanteringen föreslås det att ändringarna träder i kraft den 28 juni 2021. De ändringar som föreslås i fartygsregisterlagen och lagen om sjöfartsskydd ska träda i kraft den 1 april 2021.

Ytterligare information:

Laura Sarlin, specialsakkunnig, tfn 050 447 7597, laura.sarlin(at)lvm.fi, Twitter @SarlinLaura

Päivi Antikainen, enhetsdirektör, tfn 050 382 7101, paivi.antikainen(at)lvm.fi, Twitter @PaiviAntikainen