Utredningsman: Det krävs flexibilitet och nya verksamhetsformer inom väghållningen på enskilda vägar

Sättet på vilket väghållningen ordnas på enskilda vägar borde göras mer flexibelt och också nya verksamhetsformer borde möjliggöras. Man borde på ett tydligare sätt övergå från en väghållning som stöds av stat och kommun till en modell där vägdelägarna samt övriga väganvändare betalar för underhållet.

Detta föreslår utredningsman Esko Hämäläinen som på uppdrag av kommunikationsministeriet har utvärderat behoven av en reform av lagen om enskilda vägar.

Enskilda vägar är vägar som grundats för privata fastigheters trafikbehov. Vägens delägare ansvarar för dess underhåll. Den nya lagen om enskilda vägar borde betona dessa grundprinciper.

Enligt utredningsmannen borde vägdelägarnas makt att besluta om hur deras väg används, samt att ta betalt för regelbunden användning av vägen, stärkas. Tillfällig användning av enskilda vägar skulle dock förbli tillåten och avgiftsfri.

Den nya lagen om enskilda vägar borde främja en mer effektiv och ekonomisk väghållning. Väghållningen av enskilda vägar skulle inte längre vara beroende av bidrag. Det skulle dock finnas ett behov av investeringsbidrag också framledes. De enskilda vägarna borde klassificeras på ett nytt sätt utifrån deras samhälleliga betydelse och funktion. Denna klassificering skulle användas bl.a. vid riktandet av investeringsbidrag.

De statliga bidragssystemen för enskilda vägar borde enligt utredningsmannen slås samman. Bidragen borde riktas till enskilda vägar som är viktiga med tanke på näringsliv, bebyggelse och service, samt till huvudlederna i stora skogsområden. Man borde utreda överförandet av ärenden som berör enskilda vägar, samt lagen om enskilda vägar, till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde.

Man borde sträva till att bilda större helheter, vägnätslag. Det skulle skapas möjligheter för nya typer av vägserviceföretag. Väglagen skulle ges möjligheter att, förutom vägunderhållet, ha hand om andra uppgifter med anknytning till områdets och delägarfastigheternas infrastruktur.

Staten eller kommunen kunde antas som vägdelägare i sådana fall, där de med sin verksamhet styr regelbunden trafik till den enskilda vägen.

Den nya lagen om enskilda vägar borde vara modern och tydlig och beakta exempelvis utvecklingen av elektroniska tjänster. Den borde innehålla praktiska, tydliga bestämmelser om hur man bygger, underhåller, förvaltar och använder en enskild väg. Som en ny ämneshelhet i lagen om enskilda vägar borde ingå bestämmelser om placeringen av ledningar och kablar inom vägområdet för en enskild väg.

Kommunernas vägnämnder skulle enligt utredningsmannens förslag avskaffas. Alla förrättningsuppgifter skulle överföras till Lantmäteriverket. Kommunernas uppgifter skulle minska något.

Trafik- och kommunminister Paula Risikko anser att en reform av lagen om enskilda vägar är nödvändig.

- Den här utredningen innehåller flera utvecklingsförslag, vars syfte är en effektiv väghållning. Vi börjar utreda förslagen vid ministeriet, samt också hurdana lagändringar och hurdant utvecklingsarbete förslagen förutsätter och enligt en hurdan tidtabell en reform av lagen om enskilda vägar skulle kunna genomföras. Just nu arbetar också en parlamentarisk arbetsgrupp med att minska trafiknätets reparationsskuld. Vi beaktar dessa behov av en reform av lagen om enskilda vägar också i det arbetet, konstaterar minister Risikko.

I statsrådets trafikpolitiska redogörelse från 2012 konstaterades att bidragssystemen för det lågtrafikerade vägnätet bör granskas och förvaltningen av vägnäten bör strömlinjeformas. Som centrala åtgärder konstaterades ett förtydligande av bidragssystemen och -principerna för enskilda vägar, samt en uppdatering av lagstiftningen.

Ytterligare information:
regeringsråd, enhetschef Mikael Nyberg, tfn 040 837 8794