Övergångsperioden för EU:s kollektivtrafikförordning går ut: den subventionerade kollektivtrafiken och kollektivtrafiken på marknadsvillkor differentieras

Övergångsperioden för Europeiska unionens kollektivtrafikförordning och den gamla kollektivtrafiklagen går ut den 2 december 2019. Efter detta kan samhällsstöd betalas endast för trafik som ordnas i enlighet med EU:s kollektivtrafikförordning. Att övergångsperioden upphör syns i praktiken inte i kundernas vardag, eftersom man redan länge har förberett sig på detta.

Kollektivtrafiklagen trädde i kraft den 3 december 2009 och öppnade stegvis marknaden för linjebaserad trafik för konkurrens. Lagreformen grundade sig på EU:s kollektivtrafikförordning som trädde i kraft samma år. I den föreskrivs det om hur samhället med hjälp av kollektivtrafiktjänster av allmänt intresse kan trygga tillgången till och kvaliteten på trafiktjänster som ett komplement till tjänster på marknadsvillkor. Ett förfarande enligt förordningen är t.ex. öppen konkurrensutsättning som ordnas av en myndighet.

Innan kollektivtrafiklagen trädde i kraft hade kommuner och samkommuner rätt att med trafikidkarna avtala (utan konkurrensutsättning) om priserna på region- och kommunbiljetter när kommuner eller staten finansierade rabatter på dessa biljetter.

Kollektivtrafiklagen upphävdes 2018 och bestämmelserna om kollektivtrafik överfördes till lagen om transportservice som trädde i kraft den 1 juli 2018. Den delen av lagen om transportservice som gäller kollektivtrafik är direkt förenlig med EU:s kollektivtrafikförordning.

Lång övergångsperiod för att genomföra ändringen

För att göra ikraftträdandet av EU:s kollektivtrafikförordning och den dåvarande kollektivtrafiklagen smidigare infördes 2009 en övergångsperiod på tio år.

Avsikten var att göra det möjligt att under övergångsperioden tillhandahålla kollektivtrafik enligt den tidigare modellen t.ex. på basis av gamla regionbiljetter. Samtidigt skulle beställarna och tjänsteleverantörerna av kollektivtrafiktjänster bereda införandet av ett nytt enhetligt biljett- och avgiftssystem.

Nu när övergångsperioden går ut är cirka 85 procent av alla resor inom kollektivtrafiken i Finland interoperabla.

Alltjämt skillnader i trafik över kommungränserna

Nivån på kollektivtrafiken fastställs av 36 behöriga myndigheter enligt region. Dessa myndigheter är närings-, trafik- och miljöcentralerna samt kommunerna och städerna. Men det är inte myndigheternas lagstadgade skyldighet att ordna kollektivtrafik.

För närvarande är den interna trafiken i stadsregionerna vanligen offentligt upphandlad medan fjärrtrafiken fungerar på marknadsvillkor.

I lagstiftningen har man sörjt för smidigheten i trafiken så att det i lagen om transportservice förutsätts att biljett- och betalningssystemen ska vara interoperabla. Dessutom ska information som är väsentlig med tanke på att tillhandahålla tjänster, såsom tidtabellsuppgifter, öppnas för konkurrerande tjänsteleverantörer. Interoperabilitet ligger i konsumenternas intresse, men också i tjänsteleverantörernas intresse, eftersom den gör kollektivtrafiken mer attraktiv.

I lagen om transportservice förpliktas också de behöriga myndigheterna inom väg- och järnvägstrafiken att främja interoperabiliteten vid offentlig upphandling när de skaffar mobilitetstjänster eller biljett- och betalningssystem i anslutning till dem.

För att underlätta övergången utvecklade staten biljettsystemet Waltti tillsammans med offentliga aktörer som ordnar kollektivtrafik. De bestämmelser i den gällande lagen om transportservice som förutsätter interoperabilitet mellan biljett- och betalningssystemen gjorde dock det gemensamma systemet onödigt, och staten lösgjorde sig från Waltti efter att lagen hade trätt i kraft. I dagsläget verkar Waltti parallellt med andra aktörer som tillhandahåller biljett- och betalningssystem och producerar tjänster för 15 offentliga aktörer, som också är dess ägare.

Det finns fortfarande rum för utveckling, särskilt när det gäller trafik över kommungränserna. eftersom biljett- och tidtabellsuppgifterna för kollektivtrafiken i huvudsak fortfarande ägs av enskilda aktörer eller endast används lokalt.

Målet är att öka kollektivtrafikens andel av resorna

Det centrala målet för både den gamla kollektivtrafiklagen och den gällande lagen om transportservice är att öka kollektivtrafikens andel av resorna i Finland.

Konkurrensen på busstrafikmarknaden har i ljuset av statistiken sänkt konsumentpriserna och förbättrat servicenivån inom stads- och fjärrtrafiken. Å andra sidan har förbindelser som drivs på marknadsvillkor minskat på vissa mindre orter.

Kollektivtrafiktjänsterna ingår också i Finlands första 12-åriga riksomfattande trafiksystemplan som är under beredning. Planen gäller alla transportsätt och omfattar förutom transportnätet även person- och godstransporter samt funktioner som stöder trafiksystemet.

Ytterligare information

Sini Wirén, enhetsdirektör, tfn 0295 34 2532, Twitter: @Wirensini