Lagstiftningen om skyldigheten att lagra förmedlingsuppgifter för elektronisk kommunikation har utvärderats i en utredning gjord av en arbetsgrupp tillsatt av kommunikationsministeriet. Enligt arbetsgruppen finns det inga omedelbara behov av att ändra lagstiftningen som rör lagringsskyldigheten, men det förekommer oklarheter i tillämpningen av reglerna.
Arbetsgruppen konstaterar att användningen av olika direktmeddelandetjänster har ökat betydligt och detta har gett användarna fler möjligheter att välja sådana former av kommunikation där det lagras färre förmedlingsuppgifter för myndigheterna. Även nästan helt anonyma kommunikationsmetoder finns tillgängliga. Den ökade förekomsten av dessa nya, mer informationssäkra meddelandetjänster minskar myndigheternas möjligheter att utreda till exempel parterna i kommunikationen med hjälp av de förmedlingsuppgifter som omfattas av lagringsskyldigheten.
Teleföretagen anser att det nuvarande konceptet i princip är tydligt och enligt förundersökningsmyndigheterna garanterar den nuvarande modellen en miniminivå för den information som myndigheterna behöver. Det är viktigt att i fortsättningen följa med i diskussionen som EU-länderna för om tolkningen av EU-rätten och lagberedningen i EU inom området för elektroniskt dataskydd.
I informationssamhällsbalken finns bestämmelser om teleföretagens skyldighet att lagra uppgifter i anslutning till förmedlingen av elektronisk kommunikation för myndigheternas behov. Denna reglering omfattar inte lagring av kommunikationens innehåll. Riksdagen förutsatte 2014 i sitt svar angående informationssamhällesbalken att det grundas en arbetsgrupp med bred bas som utvärderar regleringen av lagringen av förmedlingsuppgifter för myndighetsbehov.
